Windelöv

Godmorgon alla vakna bloggare, dock är morgonen för mig inte så god. Eller jo, den var. Tills jag gick vägen igen. Detta har hållt på i snart ett år nu jag är trött på att varje gång jag blir skjutsad till skolan och avsläppt vid Statoil att gå de 200 meterna till skolan och varje gång vara livrädd.
   Livrädd för att äckelgubben som för cirka ett år sedan närmade mig och försökte krama om mig klockan halv 8 en vardagsmorgon på en upplyst gata. Jag är fortfarande livrädd. Hjärtat slår och jag blir rädd varje gång jag ser honom. Har blivit avsläppt på andra ställen några gånger men inte jämnt. Jag tittar inte på honom men märker att varje gång jag gått förbi honom stannar han och kollar efter mig, länge och väl.. Usch detta är bara creepy. Jag har lagom frustration/äckel känsla i mig just nu. Var tvungen att skriva av mig. Och jag behöver en kram. En varm, måste bli av med äckel känslan.

Hjärtat slår fortfarande.. Och mitt schema har ändrats, kanske lite bättre men kommer med det sen.  Är i skolan nu, trött redan på det woho!