Windelöv

Det är ett vitt vinterlandskap där ute. Solen skiner och det känns som allt lyser. Det skapar något otroligt lugn en stillsamhet som gör att saker och ting inte känns rörigt utan mest fridfullt.
Igår åkte Linda vidare till Nya Zeeland från att ha varit i USA i en månad, trots att det är mysigt och vackert här hemma är jag lite avundsjuk på solen och alla hennes upplevelser. Men mest saknar jag henne, att ringa och även fast vi inte har samma tankar ibland så förstår vi varandra. Förstår exakt vad den andras känslor menar. Trots att de är så komplicerade att man knappt själv förstår dem.
Snart kommer Sandra hem, min älskade sandra som jag nu kommer bo granne med. Jag har saknat att ha henne nära i över ett år. Hon gör en alltid på bra humör och ser allt så logiskt och smart. Är positiv och en varm själ som gör en varm från insidan och ut.


Jag saknar, jag längtar men jag är glad för de otroliga vänner jag har här hemma i Skövde. Jag tror det vita vinterlandskapet gör mig känslosam och tacksam.

Det är dags att ta sig till jobbet ska gå, blåser tyvärr ute och halkan är hal kan man säga. Trilla redan en gångigår. Så ben here I come!